|
Hällkistan i Kölve finner ni norr om Eneryda. Detta är den största som går att finna i Kronobergslän. Kistan byggdes för cirka 3700 år sedan för att begrava de döda. Den fungerade som en familjegrav. Tillsammans med de döda lades även redskap, vapen och smycken. Efter de utgrävningar som gjorts har man sett att det är det troligtvis mer än 50 stycken som är begravda här.
Kronogårds kvarn hittar man sydöst om Eneryda. Denna är troligtvis byggd 1795.
Fram tills 1929 var kvarnen igång. Vid kvarnen kan man finna blommor och fruktträd från dess att Marta och Jonas Bengtsson bodde där. Brevid kvarnen kan man hitta ruinen av det gamla bostadshuset.
Södra stambanan tillkom på 1860-talet. Det var först meningen att lägga stationen vid Hjulsryd. Men efter att bönderna runt Eneryda och Hörda, tillsammans med andra närliggande byar, skrivit på listor där man skänkte marken till Järnvägsstyrelsen, reste betrodda män upp till Stockholm för att tala med Kungliga Järnvägsstyrelsen. Bland dessa män ingick bland annat Gumme Engqvist från Bräkneryd och Berndt Mattsson från Fållen.
Lilla Peter Johans stuga ligger nordväst om Eneryda. Peter Johan föddes 1873 och bodde i denna stuga den största delen av sitt liv. Han blev inte mer än 120 cm lång och fick därför smeknamnet "Metern". Han arbetade som skomakare och om man besöker denna stuga kan man finna hans arbetsredskap. Detta är ett utmärkt utflyktsställe där det finns bord och även en eldplats.
Trots längden så var det inget fel på Peter Johans självförtroende. Han gifte sig med sin kusin Anna och när de kom till prästen för att begära lsyning tyckte väl denne att Peter Johan som så liten tog på sig ett för stort ansvar och prästen undrade därmed om Peter Johan kunde försörja hustru och barn. Enligt berättelsen så skall Peter Johan svarat;
- Jag är finskomakare och heter Hagelqvist.
Äktenskapet blev dock inte lyckligt och enligt församlingsboken så skall Anna Johansdotter år 1905, efter sju års äktenskap, förlupit man och hem och bosatt sig i Arlöv. Äktenskapet upplöstes 1907. Innan dess skall Anna och Peter Johan fått en dotter, Sigrid, som dött redan vid två års ålder.
Peter Johan levde fram till 1925 ensam i stugan, efter att föräldrarna dött. 1925 anställde han en hushållerska vid namn Sofia, "Lansa-Fia", Eriksdotter från Bohult i Västra Torsås. Sofia var ett ståtligt fruntimmer och 170 centimeter lång. Sofia dog före Peter Johan och hans fosterdotter, vilken Sofia hade fört med sig, tog hand om honom och han dog i hennes hem i Västra Götaland omkring 80 år gammal.
1949 köpte Virestads hembygdsförening Peter Johans stuga. Stugan fick tyvärr förfalla och så småningom lät hembygdsföreningen renovera stugan genom att riva av torvtaket och lägga på tegeltak istället. Skorstenen och bakugnen som var murad utanför stugan revs och ladugården brändes upp. Hembygdsföreningen förslog senare att stugan skulle flyttas till Hembygdsparken. Tage Magnusson och Ingvar Svensson, som ägde marken i Haghult, där stugan står, lovade då att överta skötseln av stugan. Dessa gjorde senare ett fint renoveringsarbete. Tegeltaket togs bort och man lade på torvtak igen. Bakugnen och skorstenen murades upp igen och av gammalt virke byggdes ladugården upp igen. 1977 stog stugan färdig i sitt ursprungliga skick och öppnades för allmänheten.
Svenssons speceri och lanthandel, ägd av Jon Svensson låg till en början vid landsvägen mellan Älmhult och Växjö, nuvarande Glasgården. År 1918 lät Jon uppförde en affärsfastighet i Eneryda. Denna låg längst upp till vänster innan järnvägsövergången mot Hörda. Denna överläts till sonen Eric Svensson. I ena delen av fastigheten blev det så småningom caférörelse och bageri i källaren. Senare öppnades en cykelverkstad i källaren av Ivar Johansson. Cykelverkstaden övertogs efter ett tag av Karl-Eric Johansson.
Själva Cafeét hade flera ägare. Bland annat Astrid Larsson, Clara Andeberg och familjen Svensson. Lanthandeln övertogs senare av Erics son Birger Svensson och senare av hans bror Yngve Svensson. Fastigheten brann ned till grunden midsommardagen 1977.
Vid Svensson Lanthandel kunde man köpa fisk från fiskhandlarna Fagerlund och "Johan August". Priset på en sill var på denna tid en krona för tre kilo eller 40 öre för ett kilo. "Johan August" cyklade även runt till hushållen och sålde fisk.
Stationshuset uppfördes 1913 och invigdes 1 januari 1914. Under åren som gått har det stannat många tåg dagligen för att vid lastkajen lasta av och på bland annat järn, stål, virke, ved, potatis, flis, ull m.m. Lasgningen höll på framt till långt in på 1950-talet. En av dem som lastade många vagnar var Peter Johan Lindsten, som var entreprenör på lastning.
Som mest betjänades stationen av 7-8 personer med passning dygnet runt. I stationen fanns även en poststation med postfack i väntsalen. Stationen lades ned 1970 och posten 1985.
Torget hittar man mittemot Stationen på Torggatan. Här hölls från 1915 marknader två gånger om i mars och oktober. Då såldes här tyger, hantverksprodukter, laggkärl, karameller och mycket annat. De marknadsknallar som finns omnända är "Sockerpinna-Nisse" och "Johanna på Kojtet". Enligt rykten så stod de och sa;
- Smaka påát! Men inte till vem som helst utan bara till dem som kunde betala för att. En marknadsfinka fanns åkså och det var Fjärdingsman Bernt Bengtsson som fick bura in dem som fått för mycket innanför västen och störde ordningen.
Detta upphörde på 1940-talet. Under många år uppförde man midsommarstång på torget. Detta var mellan 1930-1950. På 1950-talet uppsattes, på brandkårens initiativ en julgran med belysning. Denna flyttades senare till stationshuset. Julbön brukade hållas där på julafton av prästen från Virestads kyrka, innan nuvarande Församlingshemmet invigdes.
Sågverket, på Gummegatan, startade mellan 1912-1913 av två Osbybor, Bomark och Jönsson. En bostad till sågmästren uppfördes vid sågverket. Rörelsen övertogs 1925 av Alfred Karlsson, efter att han arrenderat det från 1923. Alfred Karlsson byggde till och renoverade huset. Alfred bedrev sedan i många år sågverket fram till 1965, samtidigt som han körde mjölk till mejerierna.
I slutet av 1960-talet köptes fastigheten av Tage och Evy Lindholm. Södra och västra delen av tomten var då avstyckade. Efter detta har fastigheter byggts på de avstyckade tomterna av Alfred och Anna Karlsson, Astrid och Helge Gran, vilken hade en cykel- radioverkstad i källaren, Jan och Evy Sandahl samt Lizzy och Göte Magnusson.
Tjärbränna fanns på Gummegatan 32. Det var bröderna Olsson som under första världskriget startade denna tjärbränna och brände här tjära fram till 1920-talet. Fastigheten ägdes senare av Fabrikören Ernst Petersson.
1946 skänktes fastigheten till Logen 5297 Pehr Hörberg. Logen lät bygga Ordenshus av en barack. I Ordenshuset drevs Godtemplarbio i många år. Undomsloge startade 1948 för att sedan bli nedlagt och IOGT-Scoutkåren, nuvarande NSF, startades här 1964 av bland annat Disa och Erik Hansen. Logen lades ned på 1970-talet och fastigheten såldes till Christer Ericsson, Eneryda Byggnads. Kvarvarande medlemmar överfördes till logen Linnés Minne i Älmhult. I denna lolka har även Biblioteket funnits en tid.
Frysfack kunde man hyra på Gummegatan 18 i början av 1950-talet. Denna fastighet bygges runt 1916-1917 av bröderna Emil, Gunnar, Victor och Bengt Olsson. Fastigheten var ämnad att bli hotell och matservering och drevs av Emils hustru Betty. Huset kallades "Olsahuset" och var det allra första näringsstället i Eneryda. Ett annat namn på näringsstället var "Hotell Mager". På gården fanns uthus och ett stort magasin, där såldes olika lantmannaprodukter. Föreståndare var Edvin Jonsson från Fölshult. På 1930-talet hade man ett par tvättbjörnar i ett av uthuset, vilket var en stor sensation i Eneryda. Fastigheten har haft många ägare, bland annat Byggmästaren Magni Johansson. Fastigheten revs i slutet av 1970-talet.
Telefonstationen, Gummegatan 4, byggdes mellan 1917 och 1918 av Siva och Klas Johansson. Till en början hade Siva ett syeri, men på 1930-talet öppnades här en telefonstation med Siva som föreståndare. Dottern Margit tog över som föreståndare på 1950-talet och höll i detta tills tekniken blev automatiserad på 1960-talet.
Dansbanan Blåsippan kunde man finna på Gummegatan 18. Dansbanan byggdes av bröderna Olsson, Gunnar, Emil och Bengt, och fanns här från 1921. Denna revs 1934 och flyttades till Landvetter i Göteborg, där den blev stomme till en tvättinrättning som drevs av Emil Olsson. 1935 köptes tomten av Ljungby Babtistförsamling, som uppförde den befintliga byggnaden, i folkmun Betel. Här bedrevs verksamhet fram till 1996. Idag är fastigheten privatägd.
Församlingshemmet, Gummegatan 14, var till en början en affärslokal som drevs av Sigfrid Jonsson, vilken startade denna affärsrörelse på 1920-talet. På initiativ av Folkskolläraren Oskar Nykvist bildades i början av 1930-talet en konsumtionsförening och Kooperativa öppnades. En ny affärslokal byggdes 1938 och den tidigare affärslokalen blev lagerlokal. Efter Konsums nedläggning på 1970-talet har fastigheten använts till blomsteraffär och scoutlokal under några år. Fastigheten köptes senare av Virestads församling som byggde om lokalen och invigde 1981 det som vi idag använder som församlingshem. Några år senare byggdes klockstapeln. Bakom Konsum låg ett mejeri fram till 1940-talet.
Sadelmakeri, kunde man hitta i fastigheten på Gummegatan 8 Sadelmakeriet drevs av Gustav Crona. 1929 köpte snickaren och Sågverksverkmästaren Emil Johansson fastigheten tillsammans med hans hustru Ingrid. Ingrid drev ett syeri. På ovanvåningen drevs under 1930-talet skomarkeri av Jonasson.
Slakteriet, var placerat i fastigheten på Gummegatan 2. Denna fastighet byggdes 1923 åt slaktaren Johan Pettersson av byggmästaren Magni Johansson. Slakteriet fanns i uthuset som också rymde ett rökeri. I källaren mot Gummegatan öppnades charkuteri. Nilssons togs senare över fastigheten. 1929 köptes fastigheten och rörelsen av Hilda och Arvid Henriksson. Ett skomakeri fanns i uthuset på gården, vilket drevs av Rudolf Nilsson, för att senare tas över av Magni Linnell. Skomakeriet flyttade efter ett tag till källaren när Henrikssons byggt till fastigheten med en ny affärslokal på 1940-talet. 1961 övertogs affären av Hilda och Arvids son Börje Henriksson, som tillsammans med sin hustru Inge-Berit drev lanthandeln fram till 1999, kallad Köttboden.
På ovanvåningen har det funnits taxirörelse vid två tillfällen. På 1930-talet drevs det av Gunnar Svensson, som körde en gammal Ford, och på 1950-talet av Holger Blomqvist, gift med Börje Henrikssons syster Doris. Fler som har haft taxirörelse är E Andeberg, som körde Hudson, Dodge och Chrysler, samt Gustav Schreiber.
Lastbilsåkeri fanns på Gummegatan 22. Denna byggnad uppfördes på 1920-talet av Gunnar Olsson för att senare övertas av Per Sandahl som hade lasbilsåkeri och grustag.
Café och bageri kunde man finna på Gummegatan 24. Gustav Andersson från Frälsegården byggde denna fastighet runt 1925-1926. Hustrun Hilma drev café och bageri i den södra delen medan Helga Schreiber hade pappersaffär och taxirörelse i den norra delen. I källaren hade Anton Bengtsson lager och partihandel med potatis. Under senare år köpte Älmhultsbostäder fastigheten och huset gjordes om till lägenheter. Biblioteket låg länge i denna fastighet för att senare flytta till Eneryda skola. Älmhultsbostäder lät under sina år som ägare uppföra ytterligare 4 stycken lägenheter, de bruna marklägenheterna. Nuvarande ägare är JK Fastigheter.
Modeaffär kunde man hitta på Virestadsvägen 3. Det var under 1924-1925 som Handlaren Samuel Johansson från Liatorp lät uppföra fastigheten. Här har varit affär för specerier på hörnan och modeaffär i södra delen av bottenvåningen, mellan 1925-1933. Även Schreibers affär har funnits här ett tag.
1933 köpte Skräddarmästare Emil Carlsson fastigheten och flyttade sitt skrädderi hit. Samtidigt öppnade han även herrekipering i affärslokalen. Detta bedrevs fram till 1958 då huset övertogs av dottern Disa tillsammans med hennes make Erik Hansen. Erik drev ett tag skylttillverkning och screentryk i denna lokal. Samtidigt som Disa och maken Erik tog över huset hyrde Virestads Sparbank affärslokalen och öppnade här den 15 augusti 1958 ett avdelningskontor med Disa som föreståndare. Detta kontor fanns kvar till 1977 då ett nytt kontor byggdes upp där Yngve Svensson tidigare haft sin rörelse.
Sågverk gick även att finna på Tubagatan. 1928 köpte Anna och Aron Johansson från Blädinge, Vislanda, området där nuvarande EVABs lokaler ligger. Många säger att upptakten till industrialiseringen av Eneryda kom med dem. Detta område bebyggdes med en kvarnbyggnad, ladugård och sågverk. Under tiden bodde familjen Johansson på andra våningen i Eric Svenssons fastighet, för att senare även bygga ett boningshus. Detta blev ortens centralpunkt, där traktens jordbrukare och andra samhällsbor samlades för att få malet, sälja och köpa produkter samt kanske dela på en "liter" i väntan på mälden.
1934 uppfördes en stor magasinbyggnad i tre våningar. Där placerades en spannmålsaffär med omfattande potatisgrosshandel. Många potatisvagnar lastades och avgick från Eneryda järnvägstation till storstäderna. Flera mjölnare och andra var anställda här såsom Frisk, Petter Signahl, Carl Signahl och Helge Gran m fl.
I mitten av 1940-talet bygges två barnrikeshus åt mjölnaren Fritz Johnsson, som övertagit kvarnrörelsen, samt åt Hugo Larsson. 1948 överläts spannmålsaffären till Blekinge och Kronobergs läns Centralförening, som bedrev verksamhet här till juni 1966 med Helge Grahn som föreståndare. I mitten av 1960-talet brann såväl kvarn, som såg och ladugård upp. Aron Johanssons boningshus brann upp den 24 april 1970.
På sidan av tomten uppfördes i mitten av 1940-talet en större sågverksindustri, Troedsson o Co Träindustri. Dessa sågade företrädesvis ekparkett. Firman hade sitt säte i Malmö. Industribyggnaden övertogs 1956 av TUBA AB. Ägarna till TUBA AB var Thure Svensson, Uno Svensson, Bertil Jonasson och Allan Nilsson. Företagets VD var Ingenjör Bertil Jonasson. TUBA AB inriktade sig på tillverkninga av bland annat trädgårdsmöbler, elektriska armatuer, stolar, bord och inredningar till samlingslokaler och biografer m.m. Så småningom så valde man att specialisera sig på sjukhusinredningar som sängbord, tippbårar och sjukhussängar. TUBA AB såldes 1975 till Landstingets Inköpscentral, LIC, och bytte då namn till LIC, vilka under 1980-talet hade 100 anställda som mest. I slutet av 1980-talet fick företaget namnet EVAB, Eneryda Vårdprodukter. Efterhand som nuvarande lokal byggdes ut revs det gamla spannmålsmagasinet för att bereda plats för kontorsbyggnader. Kvarnbacken är nu parkering. I slutet av 1970-talet anlades Villagatan och här byggdes i kommunal regi fem stycken villor i anslutning till företaget.
Enerydaverken AB, nuvarande Borox, startades 1929 av Fabrikören Ernst Petersson. Ernst övertog en smedja som tidigare ägts av Albert Jönsson och bedrev till en början smedja med hovlageri med anställda smeder och lärlingar. Efter hand som rörelsen utvecklades kom tillverkning av slitdelar och härdning av väghyvelskär. 1978 lät man bygga ett lager som ligger på Kullavägen. Verkstaden har drivits av familjen Petersson fram till 1989-1990. Efter detta köptes verksamheten upp av Borox Steel International Oxelösund. Under 2007-2008 byggde man ut, efter att man låtit riva den gamla brandstationen.
Det fanns ytterligare en smedja i Eneryda, uppförd av Karl Nyberg. Denna låg en bit utanför själva byn i närheten av Glasgården. Denna smedja revs i slutet av 1930-talet då Karl Nyberg uppförde en ny i Eneryda, vilken också är riven idag.
Ett mejeri har även funnits i Eneryda under flera år. Detta låg där Borox nu ligger. Där kunde invånarna i Eneryda i första hand inhandla ost, smör och mjölk.
Bastun uppfördes i slutet av 1930 talet och var placerad på Gummegatan 6. Intiativtagarna till bastuföreningen var bland annat Folkskolläraren Wåhlin och Arvid Henriksson.
Brandstationen gick att finna mittemot Enerydaverken. Här fanns först ett litet hus som ägdes av Karl Elm som bedrev skrädderi från 1924 fram till 1933 då huset förstördes i en eldsvåda. Efter detta uppfördes det en brandstation på tomten av Eneryda Frivilliga Brandkår på initiativ av bland annat Ernst Petersson och Magni Johansson. Brandstationen revs senare av de nuvarande ägarna, Borox.
Även Enok Karlssonhade ett skrädderi och affär med skräddare som "Johan på Hallen", Einar Samuelsson och Ragnar Johansson att arbeta för sig. Det finns inte nämt var han bedrev detta skädderi i den information som vi har tagit del utav.
Snickeriverkstad fanns på Gummegatan 28. Ägare till denna rörelse, som startade 1924 var byggmästare Magni Johansson. Byggnaden förstördes i en eldsvåda 1934. Själva boningshuset uppfördes 1928. En ny verkstad uppfördes efter branden längre in på tomten. I snickeri- och byggnadsröreslen har samtliga av Annies och Magnis sex söner varit sysselsatta. I ett av uthusen drevs i enkel skala begravningsbyrå med försäljning av kistor och svepning m.m.
Ett tag tillverkades även byggnadsinredning som trappor och liknande här.
Fastigheten på Viregatan 25, som tillhört snickeriverkstaden har även ägts av Eneryda Handelsträdgård för att senare säljas till OBIK AB 1997. OBIK tillverkar bland annat sittdynor till rullstolar.
Gatulysen kom till Eneryda runt 1927. En av de fyra första gatulyktorna fanns vid Hörda Fräslegård i korsningen Virestadsvägen/Eneborgsvägen. Denna tändes och släktes manuellt av Gunnar Johansson. Nästa fanns vid gamla Kooperativa, Gummegatan/Smedjegatan. Den tredje fanns vid korsningen Virestadsvägen/Gummegatan och den sista vid Torget. Gatubelysningsföreningen bildades 1927. En ansökan gjordes till fullmäktige och ett bidrag från nöjesskattemedel om 350:- betalades ut. Kostnaderna utdebiterades senare på samhällets invånare med 7:-/affär och år, 4,50:-/övriga fastigheteägare och år samt 2:-/hyresgäster och år.
Eneryda Byggnadsförening bildades under första delen av 1930-talet. 1936 kunde man inviga samlings- och danslokalen Eneborg. Denna låg fint placerad i en björkdunge något bakom den nuvarande kommunalt ägda samlingslokalen. Byggnaden var helt i trä och kunde under stora danskvällar inrymma över 1000 personer. Det var ofta dans på söndagskvällarna mellan 19,00 till 23,00. Eneryda Gymnastikförening hade till en början sina övningar i Eneborg och hade placerat klätterrep i taket. Det fanns en teaterscen med loge och en gång under scenen. Amatörteater har spelats där och även Riksteatern har gästspelat där. Runt tre sidor av lokalen löpte läktare som hölls uppe av pellarrader i lokalen. 1954 hölls Sveriges första nattklubb i denna lokal. Det kom tretton journalistteam med Dagens Nyheter i spetsen för att skriva om nattklubben. Det första arrangemanget stoppades dock av Landsfogden, men man återkom senare under året i något ändrad form med registrerade medlemmar. Enligt den information som vi tagit del av så hblev det bara nattklubb med strip-teas två gånger sedan fick man inte hyra lokalen i Enerborg fler gånger.
I slutet av 1970-talet brändes denna byggnad och nuvarande Eneborg byggdes. Valborgsmässoafton med efterföljande dans i Eneborg var tradition på 50-talet. Nuvarande Eneborg invigdes 1977. Här fanns ett tag en biograf.
Dagcentret byggdes 1937 som villa till Ernst Petersson. Fastiheten ägs idag av Borox och dagverksamheten för äldre har lagts ner.
Herrekipering och skrädderi kunde man finna på Gummegatan 10. Denna fastighet byggdes på 1940-talet av Skräddaremästare Einar Salomonsson.
Eneryda Idrottsförening startades den 15 april 1930. Då träffades några idrottsintresserade ungdomar från Eneryda i Andebergs Café. Vid det första mötet valdes ordförande Harry Frisk, vice ordförande Rudolf Nilsson, sekreterare Edvin Jonsson, kassör Edvin Andeberg samt August Johansson, Gottfrid Johannson och Karl Johansson. Vid detta första möte valdes en kommitté som skulle arbeta för att anskaffa en idrottsplats. Det var Edvin Andeberg, Rudolf Nilsson och Gottfrid Johansson som lyckades med att arranderade en bit åkermark av Karl Gummeson i Kölve, för 100 kronor per år. Där anlade man den första riktiga idrottsplatsen i Eneryda, ”Kölveslätt”. Vid detta första möte bestämdes också att inträdesavgiften skulle vara 3 kronor för aktiva och passiva. De aktiva medlemmarna skulle också betala en månadsavgift på 50 öre vid månadsmötena.
Redan innan 1930 utövade man idrott i Eneryda. På Frälsegårdsängen och Bollträan vid Fölshult spelades fotboll och på vintern spelade man bandy på Byasjön och Örsjön. I backarna vid Hörda åkte barnen kälke och skidor.
Vid ett senare möte 1930 bestämdes det att man skulle köpa in 13 par fotbollsskor som skulle lånas ut till spelarna. En fotboll och ett ställ fotbollskläder köptes också in. De första tröjorna som köptes in var blå med gula ränder och till dem hade man svarta byxor och gula strumpor. Spelare som var med och kämpade de första åren var Rudolf Nilsson, Harry Frisk, August Johansson, Gottfrid Johansson, Ragnar Nyberg, Ivar Johansson, Sture Svensson, Justus Vidberg, Tage Schreiber, Ernst Svensson, Karl Johansson och Edvin Svensson.
1931 bestämde styrelsen att kortspel vid idrottsplatsen och dess omnejd intill 100 meter skulle förbjudas.
1932 byggdes en Eneborg. Denna användes till träning och möten. Protokollen från denna tid visar att föreningen var tvungen att vara sparsam och att man efter att Eneborg byggts inte hade råd att köpa en ny målvaktströja utan köpte istället garn som föreningens kvinnliga medlemmar stickade en tröja av.
1933 fick Olof Kloo och Stig Mattsson i uppdrag av styrelsen att ordna en pokalserie. Grannföreningarna Liatorps IF, Möckelns IF, Vislanda IF, Älmhults BK, Göta BK, Härludna IF, Torne IF, Blädinge IF, Benestads IF, Målaskogs IF och Hököns IF var året därefter med i serien. I idrottsföreningens regi bildades gymnastikföreningen. Även under denna tid så blev det ett problem när en fotbollsspelare bytte klubb. Gustav Schreiber hade plötsligt gått över till Vislanda och därmed utslöts han ur Enerydas föreninge och dömdes att erlägga en krona per match som han använt Enerydas skort när han spelat för Vislanda. Gustav Schreiber kom dock tillbaka till Eneryda IF året därpå.
1934 inköptes det första gul/svarta matchstället och klubben har behållt dessa färger sen dess.
1935 vann A-lagets sin första serieseger och spelarna som fick medalj det året var Olof Kloo, Ragnar Nyberg, Agne Persson, Stig Mattsson, Gustav Schreiber, August Johansson, Gustav Vinslott, Ivar Johansson, Lennart Rapp, Manfred Nilsson, Martin Signal, Karl Lindsten och Justus Viberg.
Den 20 juli 1941 så invigdes den nuvarande idrottsplatsen Enevallen efter att Aron Johansson köpt in marken 1937. Under 1939 och 1940 tog arbetet med den ny idrottsplatsen allas tid i anspråk.
1966 bildades Eneryda IFs damklubb.
1973 började man att spela damfoboll i Eneryda.
Ytterligare en fotbollsplan tillkom 1983. Klubbstugan byggdes 1988-1989.
Eneryda Gymmix bildades 1937 och höll sina övningar i gamla Eneborg. Olof Kloo var ledare till en början och föreningen var till en början den mest aktiva föreningen i trakten. Från början kallade föreningen sig för Eneryda gymnastikförening men bytte namn i början av 2000-talet.
Schreibersaffär, med pappersvaror, böcker, presenter och sedemera specierier, uppfördes i mitten av 1940-talet av taxiägaren Gustav Schreiber. Dessa var även ombud för tipstjänst. Fastigheten köptes senare av Borox, då Enerydaverken, för att rivas i början av 2000-talet.
Nykterhetsrörelsen bildade 1944 en nykterhetsförening i Eneryda. Det var onsdagen den 19 januari 1944 som det anordnades ett offentligt möte i Eneborg. Vid intagningsmötet togs den nya medlemmarna in, Gustav Schreiber, Tage Karlsson, Sixten Andersson, Sven Carlsson, Erland Petersson, Klas Lindsten, Bengt Johansson, Anna Borgström-Carlsson, Birgit Pettersson, Disa Carlsson, Gunvor Lindvall, Brita Andersson och Dovi Rosvall. Logen fick namnet "5297 Pehr Hörgber av IOGT". I samband med att logen bildades flyttade Oskar Nykvist och Viktor Pettersson över sina medlemskap från Möckelns Lilja till den nya logen i Eneryda. Logen anordnade bland annat teateruppsättningar, barnfester och studieverksamheter. Till en början hade man sina möten i Eneborg men ett ordenshus byggdes, efter hundratal timmars frivilligt arbete av logens medlemmar, på den gamla Tjärnbrännetomten och de nya lokalerna stod färdiga 1948. Nu när logen hade en egen lokal startade man en undomsloge "2503 Vårsol" den 5 september. Totalt gick 26 ungdomar med som medlemmar. Som ungdomsmledare utsågs Erik Hansen, Disa Carlsson och Elna Svensson. Som mest var det runt 60 medlemmar.
1948 erhöll logen biograftisstånd och startade egen biografrörelse under namnet "Godteplar-Bio Eneryda". Den 12 december 1948 var det premiär. Det första verksamhetsåret gav bioverksamheten ett överskott på 293 kronor. Allt arbete utfördes helt ideellt av logens medlemmar. Som biografföreståndare fungerade hela tiden Gustav Schreiber.
Intresset minskade efter hand och de fyra kvarvarande medlemmarna, Gustav Schreiber, Berta Johansson, Disa och Erik Hansen beslöt sommaren 1981 att anhålla hos IOGTs riksorganisation om att få slå samman logen med logen Linnés Minne i Älmhult. Tillstånd gavs till sammanslagningen och detta genomfördes våren 1982.
Tre stycken skolor fanns på 1950-talet, Det var "den gamla skolan", vid korsningen upp till Eneryda, samt en i nuvarande Glasgården och en i Fölshult. Skolan i Fölshult var öppen i 4 år för att sedan bli pensionat. Pensionatet var öppet i 3 år.
Hyreshuset, på Tubagatan, byggdes i början 1950 på den mark som tidigare Aron Johanssons kor hade gått på. I källaren fanns en modern tvättstuga med tvättmaskin, centrifug, mangel och torkrum. Under en kortare tid fanns här även en blomsteraffär. Även Eneryda IF hade sin klubblokal här under några år. Efter detta har det funnits en fastighetsförmedling i lokalen för att nu hyras av Widnings el.
Eneryda Glasbruk startade 1956 av Direktör Arnold Karlsson, ägare till Växjö Bilaffär och Riksdagsman Torsten Mattsson från Eneryda. Det hela började med att de två råkade träffas på ett café i Växjö. Över kaffet avsöljade Arnold Karlsson att han ämnade starta ett glasbruk men inte funnit någon lämplig lokal. Torsten Mattsson berättade då om att det fanns ett nedlagt tomt garveri i Eneryda och att detta efter diverse till- och ombyggnader skulle bli en lämplig lokal för en glashytta. Arnold Karlsson köpte fastigheten och började genast med utbyggnaden. I hyttan murades det upp en ugn med tre deglar. Duktiga glasarbetare anställdes och glastillverkningen kom igång på hösten 1956. Glastillverkningen slutade redan efter nio månader efter att motgångarna var för stora. Därför stängde Arnold Karlsson Eneryda Glasbruk i juni 1957. Glasugnarna förblev släkta till hösten 1961, då startade Arnold Karlsson återigen Eneryda Glasbruk med tjugo stycken anställda. Den största delen av produktionen bestod av hushållsglas, prydnadsglas och en del servisglas. Under åren som följde bytte Glasbruket namnet till Conrads Glashytta, för att senare åter ta namnet Eneryda Glasbruk, samt gjorde ett antal behövliga renoveringar såsom att investera i nya ugnar. Som mest under denna tid fanns det runt 50 stycken anställda.
I samband med att glasbruket startade var behovet av bostäder stort och därmed uppfördes 11 stycken Hultsfreshus längs med Viregatan. Husen uppfördes i kommunal regi och har sedan sålt vidare till nuvarande ägare.
1963 kom Bert Erlandsson till Eneryda. Han hade en sitt förflutna som glasarbetare vid bland annat Älghult, Åseda, Elme och Ekenäs Glasbruk. Han hade även haft arbete vid posten. Bert Erlandsson skötte den löpande förvaltningen av Glasbruket.
1972 avled Direktör Anrold Karlsson hastigt och Torsten Mattsson köpte då aktierna efter Anrold Karlsson och blev därmed den största ägarn. Förutom Torsten Mattsson så ägde även Hyttmästarn Elving Conradsson aktier i Glasbruket.
Eneryda Glasbruk hade som specialitet frihandsgjorda djur tillverkade i sodaglas.
Efter någon tid sammanfördes Eneryda Träförädling och Eneryda Glasbruk. Glasbruket blev därmed dotterbolag till Eneryda Träförädling. Torsten Mattsson var även ägare till Eneryda Träförädling. Då Eneryda Träförädling gick på sparlåga under åren som gick mellan 1976-1981 tog detta på Eneryda Glasbruks reserver, vilket gjorde att de behövda investeringar som behövdes göras i ugnar och andra anläggningar inte gick att genomföra.
1982 gick Glasbruket i konkurs. Driften fortsatte dock genom att Elving Conradsson och Disponent Bert Erlandsson tillsammans köpte glasbruket för 900 000 kronor den 29 mars 1982.
Glasbruket har haft många ägare under årens lopp. De sista ägarna, familjen Senges flyttade verksamheten till Glashyttan och drev Glashyttan fram till 2006.
Pensionärslägenheterna uppfördes på 1960 talet och ägdes länge utav Älmhultsfastigheter. Nuvarande ägare är JK Fastigheter. I källaren på pensionärslägenheterna har det varit biblioteket och även dagis fanns här en kortare tid.
Virehus byggdes 1961 av den kommunala stiftelsen. Till julen 1961 flyttade Anna Petersson in som den första hyresgästen. I källarplanet inrymdes fram till 1980 en matservering, Baren. Lokalern togs senare över av Eneryda Scoutkår.
23:an asfalterades 1962.
Grillbaren låg där den nuvarande parkeringen finns vid Glashyttan. Den var öppen på 1960-talet. Fastigheten revs på 1990-talet.
Eneryda Scoutkår startades efter en informationsträff om scouting i april 1964. Kårens officiella invigning ägde rum detta år den 15 maj av dåvarande vice förbundsordförande i IOGTs scoutförbund, Arne Lundberg. De första scoutledarna var Ingvar Olsson, Åse Örnfeldt, Hans Dahlström, Margareta Samuelsson samt Disa och Erik Hansen. Redan vid starten fick kåren 46 medlemmar.
I samband med kårens femårsjubileum 1969 startades versamhet för de yngre. En blåvingering för flickor i åldern 8-10 år bildades med Eva Bengtsson och Ann-Marie Andersson som ledare. För pojkar i samma ålder startades en vargungeflock med Mona-Lisa Kroon som ledare. Genom även verksamhet för de yngre ökade antalet medlemmar till 63 stycken.
En mindre minskning av verksamheten kom i början av 1970-talet efter att man hade ledarbrist. Denna trend vände dock och hösten 1973 bildades juniorscoutavdelningen Skogsdjuren och en nybildning av patrullerna Ugglan och Örnen skedde också.
Sedan 1973 har friluftsaktiviteterna varit många, såsom hajker och läger. 1974 genomfördes den första kanothajken och 1978 byggde kåren sina egna kanoter.
1975 väcktes intresset för volleyboll på ett läger och efter detta började de första träningskvällarna i Enerydas lilla gymnastiksal och Eneryda Volleyboll startade. Intresset växte och snart var Enerydas gymnastiksal för liten och man började träna i Linnéhallen i Älmhult och sedan i Haganäshallen. Genom träningen i Älmhult började andra ungdomar strömma till från Diö och Liatorp. Antalet tränande växte därför snabbt och snart fanns det flera lag i olika ungdomsserier och seniorserier. 1981-1982 fanns det runt 100 spelande medlemmar. Idag går det väldigt bra för Eneryda Volleybollslag.
Sedan hösten 1980 har man hyrt källarlokalen i hyreshuset på Virestadsvägen.
Nuvarande Eneryda Skola byggdes 1967. Biblioteket fann till en början i skolan men efter att skolan behövde större lokal flyttades biblioteket från skolan till Ordenshuset, Pensionärshemmet och JK Fastighet på Torggatan, för att slutligen flytta tillbaka till skolan efter en större renovering 1998. Efter denna renovering så finns även förskolan och dagis inom dessa väggar.
I början av 1970-talet fanns det 111 elever från årskurs 1-6. Lekplatsen byggdes 1972. Gympasalen fungerade ett tag även som matsal tills det nya Eneborg blev klart 1976.
NYBE Byggnads AB startade sin verksamhet 1970 och uppförde då byggnad för försäljning och lager av byggnadsvaror. Denna versamhet går att finna på Kullavägen. |